- Vadå, ”ställt till det”….?

- Jo, ofta om det hänt något ont i socknen under tiden när de var där, så var det så lätt att skylla det på dem, allt från stölder till sjukdomar.

- Men är vi som en sorts zigenare då, undrade jag?

- Nej det är vi inte sa mamma, men hon kunde inte riktigt förklara vad det var för skillnad på resande och zigenare.

    MIN VACKRA FARMOR

Så småningom blev jag själv vuxen, gifte mig och fick egna barn och min farmor blev gammelfarmor. Det hände någon gång att hon berättade något lite om sin barndom och de hårda villkor som gällde då, men mest var hon glad att jag (hennes första barnbarn) fått växa upp under trygga förhållanden och att jag nu i min tur kunde skapa en god start åt en ny generation i vår släkt.

     När så den rätta tiden kom i mitt liv, när mina egna barn var utflugna och tiden fanns att söka, så bestämde jag mig för att försöka resa i mitt ursprung, att följa i min farmors fotspår för att få veta hur hennes liv sett ut och vilka människorna var i hennes släkt och för att få svaret på vilka ”tattarna” eller resandefolket, egentligen var.

MIN FAR               

 

Det blev så småningom en bok, en reseskildring, där jag berättar om min resa in i mitt eget blod.

Boken heter:

Buron kallar oss Tattare

-utgiven på Förlagstryckeriet Vitterleken 2008.

 

HEM

Jag minns att jag tyckte det var spännande, ja fint, att ha resandeblod i mina ådror.

 

Mina rötter bland Resandefolket